Söndag den 18/10 var det dags för JK Botvids andra gemensamhets jakt. Dagen till ära var det årets ”Slyngel jakt” d.v.s ungdomarna i klubbens ungdomsprojekt stod i centrum.

Att var jaktledare vid sådana tillfällen är faktiskt extra kul. Började morgonen med den inledande ”jaktledarlitanian” om vad som får skjutas, säkerhet och hur vi kommer att jaga.

Vi börjar med att släppa Fargo (sthr tax från Rondodrevet) som efter ca 15 minuter hittar rådjur och sen bär det av. Ett ljuvligt taxdrev sjunger i skogen. Först upp till en av grabbarna som inte har rent skottläge, nästa grabb håller igen för han tycker det är en get (inte tillåtet att skjuta) men det var ett smaldjur. Förbi min son som håller igen för det går fort och se förbi ett par passkytta till på för långt håll. Efter lite ytterligare bukter går djuret ur såten. Hundföraren drager sig söderut i marken för att hå koll på sin hund. Vi bryter och tager en snabbficka och passutsättning för ny såt.

Nu bryter helvetet lös, hela skogen är full av radiopejlande orienterare som springer kors och tvärs. Jag går och släpper Molle som under god kontakt i en time försöker hitta vilt men intet.

Vi ställer om till nästa såt och släpper bägge hundarna som vill hitta vilt. Men inte nog med orienterare halva kommun är ute och letar svamp. Över radion kommer rapporter om en paint boll övning ner i sydbiten.

Molle är så frustrerad att han i ren desperation driver en katt med skall.

Jagar man i stadsnära områden som vi gör måste man ta hänsyn till det rörliga friluftslivet. I dag vill jag nog påstå att vi passerade alla tänkbara gränser för hänsynstagande. Vårt intresse jakt vart totalt saboterat av orienterare och annat oknytt. Vi får lösa detta på styrelse nivå inom jaktlaget för att kunna samexistera i skogen men kul är det inte.

Trots allt var det en fin jaktdag med bra väder och vi fick höra ett bra drev, det lever man länge på!

Efter jakten är det skönt att myssa under ett hundtäcke!