Vad är jaktetik och hur bedriver man etisk jakt är frågor som ofta debatteras i den kolorerade jaktpressen utan några direkta ställningstagande i sakfrågan. När jag läst dessa inlägg har det ofta slagit mig att det finns en rädsla för att gå in och ha en bestämd uppfattning av risk för att stöta sig med vissa grupper bland jägarna.

Man skall ha klart för sig att jägarna som kollektiv är splittrade i ett antal särintressen som har sina särskilda drivkrafter dessa drivkrafter blir ofta överordnade både jaktetik och etiskjakt. Om vi börjar med dom som säljer jakttillfällen så handlar det om att fylla bokningarna på dom planerade jakterna för att få verksamheten att gå runt. Vägen dit är att dels ha goda stammar med vilt men också att se till att det blir mycket skjutet på dom arrangerade jakterna. In med mycket hundar som i princip tömmer marken på vilt, pass skyttarna skjuter på allt som kommer framför bössan som är tillåtet. Efter avslutad jakt har man viltparad med hornblåsare och tycker det varit en lyckad jakt. Det kanske vart några eftersök och några skadskjutningar men det tager viltpatrullerna hand om. Är detta etiskjakt med god jaktetik?

Hundförarna är ett annat särintresse, vid stöthundsjakter är tanken att man använder hundar som bara sätter igång djuren och håller i ett par minuter. Det moderna begreppet med kortdrivande hundar innebär att hunden under skall driver viltet i 10 minuter. Dessa hundar har blivit populära efter att rasklubbarna lyckats profilera sig. Både stötande och kortdrivande hundar är ofta av mellan stora raser som ibland kan vara tämligen snabba och viltet kommer som projektiler ur såten. Hundförarna vill ge sina skyddslingar jaktträning även om hunden är snabb och håller i länge. Skyttet blir svårt och skadskjutningarna och eftersök blir en konsekvens. Är detta etisk jakt med god jaktetik?

Passkyttarna är ytterligare ett särintresse, man vill det skall smälla i skogen men jakter på klövvilt som låter som en hemvärnsövning är från min horisont inte etisk jakt. Passkyttar som skjuter på allt som rör sig behöver en lektion i jaktetik. Som jägare beskattar vi skogens överskott och reglerar viltstammarnas storlek med ett ansvar för framtiden.

Jag har ovan givit några exempel på vad som inte stämmer överens med min uppfattning om god jaktetik och etisk jakt. För mig är god jaktetik att släppa en drivande hund av lågställd ras typ tax, basset eller drever på småvilt. Hare kan jagas med stövare som är absolut rådjursrena. Det finns marker där dom långdrivande hundarna inte passar där stöthundar fungerar ypperligt. För mig är en stöthund en hund som under max 30 sekunder skallar och förföljer viltet och sedan självmant bryter och återgår till föraren acceptabel. Hundföraren har hela tiden hunden under kontroll. Att gå in med två sådana hundar som absolut inte samjagar anser jag också kan vara god jaktetik under vissa betingelser. Vid pass utsättning göres såten så stor att det finns luckor som djuren kan smita ut genom. Med sådan passutsättning bedriver man en etisk jakt enligt min uppfattning.

Vid jakt på högvilt älg, hjort och svin i mellan sverige är det god jaktetik att använda hundar som inte samjagar. Beroende på hundarnas sök kan man välja antalet hundar som användes relativt såtens storlek. Har man vidsökta hundar använder man färre har man trångsökta hundar kan det var några fler. Att använda fler hundar än fyra i stora såtar (ca 300 ha) är dock ytterst tveksamt. Alla hundar som används till högvilt jakt skall var absolut rådjursrena. Det är inte heller meningsfull med hundar som driver viltet längre än 10 minuter. Detta är god jaktetik och en bra passutsättning ger en etiskt bra jakt.

Vid högvilt jakt i dom norra delarna på främst älg är det ok att släppa två inte samjagande vidsökta hundar i en sått på 500 ha eller mer med bibehållen jakt etik. Efter som det sällan är särskilt tätt mellan passkyttarna är jakten etisk acceptabel eftersom djuren kan komma undan.

Ansvaret för att hålla en hög jaktetik och bedriva etiskt acceptabel jakt delas kollektiv och oinskränkt av jägarkåren i sin helhet. Dock vilar det ett särskilt ansvar på jaktledarna som dels planerar och lägger upp jakten och dels gör passutsättningen. Att omringa ett område med passkyttar som står inom synhåll för varandra är enlig min uppfattning inte etiskjakt.

Det finns säkert jägare som inte har samma uppfattning som jag i ämnet, jag respekterar deras ståndpunkt under förutsättning att dom respekterar min. Diskussionen kommer att skapa ett medvetande hos oss alla och är ett positivt bidrag till god jaktetik och etisk jakt.