Ingen jägare eller medborgare har väl kunnat undgå att detta är ett heta ämne. Som hundförare med drivande hundar är min ståndpunkt klar. Det av regeringen fattade beslutet om ett tak på 210 varg individer kan under protest accepteras. Personligen har jag en Noll tolerans mot varg.

Att vargen återintroducerats i Sverige har sket i det fördolda med en tyst accept från myndigheter som inte riktigt sett konsekvenserna av sitt aggerande. Vi har haft en väldigt rik fauna som idag är hotad. Anledningen till denna rika fauna står främst att finna i det faktum att den svenska jägarkåren genom kunskap och ett disciplinerat viltvårds arbete skapat förutsättningar för ett rikt djurliv. Vi har alltid tagit ut mindre än vad reproduktion per år givit. I och med de förändringar som återinförandet av vargen innebär kan vi se hur våra viltstammar försvinner framför våra ögon utan att vi kan göra något.

Det centrala i att bygga upp goda viltstammar är att jaga predatorer. Att då återinföra en predator arter som Canis lupus och minska jakttrycket på Lynx lynx börjar redan visa sig. I varg reviren finns knappt några stammar av klövvilt främst älg. I områden där lo får härja fritt är rådjursstammarna på utdöende.

Att de stora rovdjuren blivit ett verktyg i händerna på jaktmotståndare för att utrota oss jägarna är ganska klart, att detta inte genomskådas av myndigheter och beslutsfattare är ofattbart. Jag ser bara en förklaring och det är att myndigheter och beslutsfattare i det tysta genom att inte agera lämnar sin tysta accept till att utrota vår fina fauna. Eller genom att inte göra något har jag inte gjort något fel som går att klandra. Emellertid kan man hoppas att framtiden kommer att hålla er ansvariga för er aggerande.

Om 10 till 15 år kommer klövvilt att vara en sensation att få se i våra mellansvenska skogar. Att kunna få ta med sig barnbarnen (om jag får några) ut i skogen och vissa dom frilevande älg och rådjur kommer med stor sannolikhet vara omöjligt. Att inte kunna föra vidare traditionen att jaga med skall drivande hundar känns deprimerande.

Efter andra världskriget var det många Tyskar som hävdade att de inte viste vad som pågick i lägren. Jag blir inte förvånad om myndigheter och beslutsfattare kommer att inta samma position när vi står inför fullbordat faktum.

Anders H