HejEfter ett långt uppehåll är det dax att börja blogga igen. Hoppas det kommer bereda er nöje att läsa-Anders H

Sitter i en åkerkant och filosoferar framför mig ligger en av mina trognaste jaktkompisar, nä det är inte en hund utan min 222:a. När jag började jaga igen i slutet av sjutiotalet handlade det om att skaffa något som funkade. Jag hade erfarenhet av patronen sen tidigare och gillade den. Efter en del efterforskningar kom jag fram till att jag skulle ha en Varmint bössa, tung pipa och inga riktmedel. Sako hade en version av Vixen i detta utförande, 2200:- senare var den min. Vacker som en dröm och sköt otroligt små och täta grupper om jag gjorde rätt. 2200:- var mycket pengar 1980 men det var bara ta ett djupt grepp i plånboken.

Gud vad jag har blivit tråkad för denna bössa ”vad skall du med det där järnspettet till”, ”den där orkar du aldrig bära en hel dag i skogen” och vist 3,8 kg gevär känns efter att burit den en heldag. Att bössan sköt som en gud på 200 m var det ingen som ville höra på.

Var ute och jagade tillsammans med en släkting när jag såg en tjäder tupp i en tal på +150 m. Min släktings kommentar var ”den träffar du aldrig”. Skottet gick och jag såg genom kikarsiktet tuppen falla. När vi kom fram låg det en död tjäder under trädet. Några fällda vilt till och det var slutsnackat, nu började jag höra kommentarer som ”du skjuter bra med den där finnbössan”.

Nu 30 år senare känns det tryggt att sitta i åkerkanten med en pålitlig kompis, jag vet att den fungerar och levererar. Den sätter skotten med en otrolig precision ut till 240 m för jag har aldrig skjut på något vilt på längre håll. Mängden fäll villt talar för sig själv, tjäder, orre, ripa, järpe, hare, räv, rådjur, bäver och div tjafs vilt.

Vist vart det fel men resultat visar att det vart rätt.

Skitjakt på er.

Anders H

Ingen jägare eller medborgare har väl kunnat undgå att detta är ett heta ämne. Som hundförare med drivande hundar är min ståndpunkt klar. Det av regeringen fattade beslutet om ett tak på 210 varg individer kan under protest accepteras. Personligen har jag en Noll tolerans mot varg.

Att vargen återintroducerats i Sverige har sket i det fördolda med en tyst accept från myndigheter som inte riktigt sett konsekvenserna av sitt aggerande. Vi har haft en väldigt rik fauna som idag är hotad. Anledningen till denna rika fauna står främst att finna i det faktum att den svenska jägarkåren genom kunskap och ett disciplinerat viltvårds arbete skapat förutsättningar för ett rikt djurliv. Vi har alltid tagit ut mindre än vad reproduktion per år givit. I och med de förändringar som återinförandet av vargen innebär kan vi se hur våra viltstammar försvinner framför våra ögon utan att vi kan göra något.

Det centrala i att bygga upp goda viltstammar är att jaga predatorer. Att då återinföra en predator arter som Canis lupus och minska jakttrycket på Lynx lynx börjar redan visa sig. I varg reviren finns knappt några stammar av klövvilt främst älg. I områden där lo får härja fritt är rådjursstammarna på utdöende.

Att de stora rovdjuren blivit ett verktyg i händerna på jaktmotståndare för att utrota oss jägarna är ganska klart, att detta inte genomskådas av myndigheter och beslutsfattare är ofattbart. Jag ser bara en förklaring och det är att myndigheter och beslutsfattare i det tysta genom att inte agera lämnar sin tysta accept till att utrota vår fina fauna. Eller genom att inte göra något har jag inte gjort något fel som går att klandra. Emellertid kan man hoppas att framtiden kommer att hålla er ansvariga för er aggerande.

Om 10 till 15 år kommer klövvilt att vara en sensation att få se i våra mellansvenska skogar. Att kunna få ta med sig barnbarnen (om jag får några) ut i skogen och vissa dom frilevande älg och rådjur kommer med stor sannolikhet vara omöjligt. Att inte kunna föra vidare traditionen att jaga med skall drivande hundar känns deprimerande.

Efter andra världskriget var det många Tyskar som hävdade att de inte viste vad som pågick i lägren. Jag blir inte förvånad om myndigheter och beslutsfattare kommer att inta samma position när vi står inför fullbordat faktum.

Anders H

I föreningar jag varit medlem i kan jag konstatera att det finns fyra typer av medlemmar.

Den engagerade

Jobbar och sliter med allt för att det skall funka i alla lägen.

Den ledda

Gör det han/hon blir tillsagd att göra men tager inga egna initiativ.

Den late

Vill inte göra något men kan under press fås att arbeta. Måste kontrolleras för avdelningen halvgjorda jobb är ett signum.

Smitaren

Kommer med alla tillbuds stående medel att hålla sig undan alla former av arbete med en värld av ursäkter.

Med ett antal medlemmar vore det fan om vi inte hittar alla typer av personer fins i en given organisationen. Hur man hanterar folket är en delikat fråga som kräver eftertänksamhet för att nå ett för alla vettigt resultat.

Management är att ha en mängd små kunskapsdelar som man kan sammanfoga och kommunicera till fantastiskt slott för allas nytta.

Management är empati och inlevelse, att se alla byggstenarna och ända ha fokus på det färdiga slottet.

Anders H

En jakthund blir inte bättre än den urvalsprocess som föregick köpet.

Första oktober en helig dag för oss hundjägare med riktiga jakthundar, Molle the Hero kan säkert inte kalandern men ändå han vet att det är något på gång. Packar prylarna på morgonen och hundarna cirklar som gamar runt mig vem skall få följa med. Ingen hund vill äta allt fokus på husse.

Åker ut med taxen, och en gråtande kopov i hallen men idag är det taxjakt. Samling vid vändplan och ut med passkyttarna. Tager taxen och går upp mot norrbiten, stryker kopplet och taxen drager iväg. Efter 10 minuter kommer han tillbaka men det är något på gång, 20 minuters sök och så kommer upptaget. Några korta väckskall och sen är det fullt drev, snurrar nere vi Mellansjön och sen går det uppåt kullarna. Stannar upp runt Peter T men han få inte se djuret, vidare upp mot Karol men utom hagelhåll. Jag ser djuret en bock utom hagelhål på 60 m fan att jag inte hade kombi pipan för då hade den legat.

Om om inte fans och så är det när man är i skogen, drevet snurrar frisk och taxen gör det en tax skall. Efter 45 minuter drev lägger han av och jag går och kallar in honom. Vi provar några andra hundar som inte hittar vilt. Det råder stor enighet om att vintern har gått hårt fram med rådjursstammen.

Vi åker ner till sydbiten och jag går och släpper hunden står och kollar vad han gör, svär för mig själv när jag tror att han kört fast i en hartraj. Går ner för att sparka los hunden och då kommer upptaget, vilket ös och så går det norrut. Nu smäller det på pass 6, drev kommer till vägen. Drevet tvärr vänder och dånar rätt ur marken. Det var två stavgående pensioner som skrämde råbocken. Åker in på Ensta och kallar in hunden.

Om jag summerar dagen så är det bara att konstatera att Molle the Hero är en sjuhelvetes jakthund. Bra sök, vilja att hitta vilt, förmåga att driva vad mer kan man begära. Att jämföra hundraser är intressant dagen gå till taxen för det är en riktig jakt hund. Molle the Hero är lika bra som sin företrädare den fantasiske Tyson.

Anders H

Hösten rullar på men snart är det 1/10, jag har tagit semester den dagen. Skall bjuda in några rätttroende (gillar taxjakt) kompisar och släppa Molle. Har hållit på så mycket med andras hundar att nu måste jag få tid för minna egna.

Om det går som jag tror så hitta Molle äkert rådjur och nu skall det smälla, spelar ingen roll vad som kommer framför bössan det är bara att skjuta. Jag har en plan hur det skall gå till, vart jag skall släppa och hur jag skall sätta ut passkyttar. Går alltsom jag tror så bör det smälla snabbt vi får se. Som sagt snart är det 1/10 och då börjar den riktiga jakten!