HejEfter ett långt uppehåll är det dax att börja blogga igen. Hoppas det kommer bereda er nöje att läsa-Anders H

Sitter i en åkerkant och filosoferar framför mig ligger en av mina trognaste jaktkompisar, nä det är inte en hund utan min 222:a. När jag började jaga igen i slutet av sjutiotalet handlade det om att skaffa något som funkade. Jag hade erfarenhet av patronen sen tidigare och gillade den. Efter en del efterforskningar kom jag fram till att jag skulle ha en Varmint bössa, tung pipa och inga riktmedel. Sako hade en version av Vixen i detta utförande, 2200:- senare var den min. Vacker som en dröm och sköt otroligt små och täta grupper om jag gjorde rätt. 2200:- var mycket pengar 1980 men det var bara ta ett djupt grepp i plånboken.

Gud vad jag har blivit tråkad för denna bössa ”vad skall du med det där järnspettet till”, ”den där orkar du aldrig bära en hel dag i skogen” och vist 3,8 kg gevär känns efter att burit den en heldag. Att bössan sköt som en gud på 200 m var det ingen som ville höra på.

Var ute och jagade tillsammans med en släkting när jag såg en tjäder tupp i en tal på +150 m. Min släktings kommentar var ”den träffar du aldrig”. Skottet gick och jag såg genom kikarsiktet tuppen falla. När vi kom fram låg det en död tjäder under trädet. Några fällda vilt till och det var slutsnackat, nu började jag höra kommentarer som ”du skjuter bra med den där finnbössan”.

Nu 30 år senare känns det tryggt att sitta i åkerkanten med en pålitlig kompis, jag vet att den fungerar och levererar. Den sätter skotten med en otrolig precision ut till 240 m för jag har aldrig skjut på något vilt på längre håll. Mängden fäll villt talar för sig själv, tjäder, orre, ripa, järpe, hare, räv, rådjur, bäver och div tjafs vilt.

Vist vart det fel men resultat visar att det vart rätt.

Skitjakt på er.

Anders H

Ingen jägare eller medborgare har väl kunnat undgå att detta är ett heta ämne. Som hundförare med drivande hundar är min ståndpunkt klar. Det av regeringen fattade beslutet om ett tak på 210 varg individer kan under protest accepteras. Personligen har jag en Noll tolerans mot varg.

Att vargen återintroducerats i Sverige har sket i det fördolda med en tyst accept från myndigheter som inte riktigt sett konsekvenserna av sitt aggerande. Vi har haft en väldigt rik fauna som idag är hotad. Anledningen till denna rika fauna står främst att finna i det faktum att den svenska jägarkåren genom kunskap och ett disciplinerat viltvårds arbete skapat förutsättningar för ett rikt djurliv. Vi har alltid tagit ut mindre än vad reproduktion per år givit. I och med de förändringar som återinförandet av vargen innebär kan vi se hur våra viltstammar försvinner framför våra ögon utan att vi kan göra något.

Det centrala i att bygga upp goda viltstammar är att jaga predatorer. Att då återinföra en predator arter som Canis lupus och minska jakttrycket på Lynx lynx börjar redan visa sig. I varg reviren finns knappt några stammar av klövvilt främst älg. I områden där lo får härja fritt är rådjursstammarna på utdöende.

Att de stora rovdjuren blivit ett verktyg i händerna på jaktmotståndare för att utrota oss jägarna är ganska klart, att detta inte genomskådas av myndigheter och beslutsfattare är ofattbart. Jag ser bara en förklaring och det är att myndigheter och beslutsfattare i det tysta genom att inte agera lämnar sin tysta accept till att utrota vår fina fauna. Eller genom att inte göra något har jag inte gjort något fel som går att klandra. Emellertid kan man hoppas att framtiden kommer att hålla er ansvariga för er aggerande.

Om 10 till 15 år kommer klövvilt att vara en sensation att få se i våra mellansvenska skogar. Att kunna få ta med sig barnbarnen (om jag får några) ut i skogen och vissa dom frilevande älg och rådjur kommer med stor sannolikhet vara omöjligt. Att inte kunna föra vidare traditionen att jaga med skall drivande hundar känns deprimerande.

Efter andra världskriget var det många Tyskar som hävdade att de inte viste vad som pågick i lägren. Jag blir inte förvånad om myndigheter och beslutsfattare kommer att inta samma position när vi står inför fullbordat faktum.

Anders H

Glädjen över att ha en bra hund är svår att mäta! Men att ha en hund som du kan släppa och du vet att det blir jakt, han hittar vilt och det blir drev är stor. Att ha en hund som du vet du kan ställa skuldra vid skuldra med alla andra lågställda raser och han får inte däng när det gäller jaktlig kapacitet är jätte kul.

Lördag den 19 var det kretsjakt på Gålö med Stockholm Sydvästra Jvk. Släpper Molle i såt 1, efter 10 minuter är det fult drev som går bakom bergen. Drevet går över en väg och kör fast bakom ett berg, en passkytt ser att han driver en get men kommer inte åt att skjuta.

Nästa såt Frönäs jag går in och släpper hunden i kanten av ett hygge han söker ut och kommer tillbaka. Skickar honom på nytt sök och nu kommer upptaget. Drev snurrar i en cirkel med 75 m radie, jag misstänker att det kan vara hare. Står på en åsrygg och lyssnar och tittar på hund-TV när jag ser get och smal-djur komma gående genom en husvagnsparkering som ligger nedanför, 2 minuter senare kommer Molle med ett frejdigt skall. Drev buktar fint men vägrar att gå mot passkyttarna. I andra ändan av marken går en hundförare med en drever som inte får fram något.

Sista såten och det släpps en duktig Petit med slitna tassar och drevern går i andra ändan, ingenting händer. Kan summera dagen och konstaterar tyst för mig själv jag har en djävligt bra hund. Dom långdrivare vi har i jaktlaget håller hög standard jämfört med mycket jag har sett och hört.

Naturligt vis är jag tok stolt över Molle som är en superhund jaktligt och socialt vad mer kan man begära.

Ander H

Torsdagen den 17/11 var det dags drevprov med Molle för Sörmlands tax klubb. Revelj 05:00 äta frukost och sen lasta grejor i bilen och dra till 2 mil syd Eskilstuna. När vi börjar rulla på grusvägarna kommer ett diskret gnyende från Molle, han är taggad.

När jag gjorde upp om datumet med domaren Björn Johansson frågade han om hunden har ett bra sök för det är relativt viltfattiga marker som hunden skall prövas i. Jag svarade att det funkar nog. Jag vet att dom har en massa oknytt i Sörmlands skogarna som borde skickas till himlen.

Väl på plats går vi ut och släpper hunden som direkt hitta något att jobba med. Molle har utvecklat en förmåga att ta rätt kalla spår och reda ut det med upptag som följd. Efter 10 minuter kommer väckskallen och sen är det drev. Vi flyttar för att kunna se drevdjuret för det buktar rätt snyggt. I området bor en medborgare som har den fulla ovanan att släppa ut sin odugliga Jämthund som får rasta sig själv på skogen. Tyvärr blandar sig hunden i drevet som går spikrakt ur marken. Molle hänger på en stund men bryter och kommer på bakspår. Jag kallar lät in hunden som kopplas. Björn J konstaterar att hunden drivit en räv via spårning.

Vidare till en annan del av marken och vi går ut och släpper hunden som direkt hitta något att jobba med. Ser på GPS:en att han snurrar med något men det tar tid efter 20 minuter kommer upptaget. Jag hör att det är ett ”hardrev” det går hakigt men han ligger på och jobbar han ligger långt efter. 50 minuter senare efter att Molle rätt ut ett antal tappter och avhopp kallar jag in hunden som kommer till mig och kopplas.

Provtiden är nästan slut så vi drager oss mot bilarna. Björn summerar dagens prov och säger följande. Jag kommer att föreslå ett 1:a pris på hare han har ett bra sök och har rätt ut tappter på ett bra sätt. Just söket var något som Björn kommenterade lite extra, Molle kan vara lite vidsökt i vilt fattiga marker vilket gör att han inte håller så bra kontakt. Faktum att han skulle tipsa en uppfödar vän som behövde avla in ett bättre sök i sina linjer om Molle.

Summering av dagen över en fika Molle har satt en drev 1:a på hare vilket är ren respekt för ett första klassens hundarbetet. Det är bara kanon hundar som klarar att driva hare till ett första pris och nu är han med i det gänget. Om bonusen blir att han får gökapå en snygg tax tik så väl bekomme han har gjort rätt för det.

Anders H

Att jaga i Botkyrka är speciellt, jag har jagat från Norrbottens inland till Småland på alla möjliga jaktmarker. Jag har jagat med många typer av hundar, ställande, stötande, drivande, träskällare och fågelhundar. Det har varit renrasiga med fin stamtavla och byns gatukorsning, duktiga och odugliga hundar. Men Botkyrka skiljer sig för där kan allt och jag menar allt hända.

1/10 hundpremiären blir en bra jaktdag, jaktlagets främsta drivande småvilthundar är på plats. Klart det blir jakt. Allt går som tänkt hundarna hittar vilt, pass skyttar sitter lite fel, inget blir skjutet. Trots detta är det en fantastisk jaktdag. Solen lyser och alla är på ett fantastiskt humör. Utan några dramatiska händelser.

2/10 vi skall jaga av området bakom ICA Maxi i Alby ett antal hundar av varierande typer från fågelhundar till råttjägare. Andra såten skall Kalle Tjeck sätta ut Holländare på ett pass som passar en Holländare. Efter ett tag kommer det på jakt radion Sjoerd till Nisse (jaktledare), jag har hittat Marijuana plantor i skogen vad skall jag göra. Nisse frågar mig om råd och får svaret, ”ryck upp skiten så får vi lösa det sen. När vi bryter och samlas diskuterar vi vad vi skall göra och enas om att ringa ordningsmakten. Ett samtal till LKC och en polispatrull är på väg. Dagen avslutas med att polisen söker igenom kullen med knarkhundar. En tanke är att vi kanske skulle stannat kvar ifall det stänkt ut något djur. Å andra sidan misstänker jag att knark hundar är helt vilt rena så det hade nog inte varit värt mödan. Som sagt i HOODEN kan allt hända.

Anders H

I föreningar jag varit medlem i kan jag konstatera att det finns fyra typer av medlemmar.

Den engagerade

Jobbar och sliter med allt för att det skall funka i alla lägen.

Den ledda

Gör det han/hon blir tillsagd att göra men tager inga egna initiativ.

Den late

Vill inte göra något men kan under press fås att arbeta. Måste kontrolleras för avdelningen halvgjorda jobb är ett signum.

Smitaren

Kommer med alla tillbuds stående medel att hålla sig undan alla former av arbete med en värld av ursäkter.

Med ett antal medlemmar vore det fan om vi inte hittar alla typer av personer fins i en given organisationen. Hur man hanterar folket är en delikat fråga som kräver eftertänksamhet för att nå ett för alla vettigt resultat.

En jaktform som faktiskt är väldigt spännande som man med glädje kan syssla fram till 1/10 är lockjakt. Jag är ingen framgångsrik lockjägare men har skjut ett antal bockar på lock genom åren. Faktum är att jag nött ut en Buttolo pipa på lockjakt så det har blivit några timmar i skogen.

Söndag den 21/8 åkte jag ut till Botkyrka skogarna för att försöka komma åt en bock jag sett i samband med att jag dömt hundar på viltspårprov. En stor och fin skogsbock som visade klara tecken att vara på retur. Av revir markeringar kan jag gissa vart han har sitt revir.

Väl på plats kollas vinden in och jag hittar en stubbe bakom en stor sten som blir perfekt. 120 graders skjutsektor och 223.an ligger laddad över knäet allt känns lugnt och harmoniskt en kanon eftermiddag. Kör igång showen med några kontaktläten som jag kör ca var 3 minut under ca 10 minuter, är tyst 5 minuter och växlar över till getens skrik när hon hetsas av annan bock. Det sistnämnda lätet brukar få revirbockar att komma som express lok.

Efter ca 30 minuter tutande utan råbock i sikte funderar jag på att flytta på mig men kör en sista gång. Sitter och lyssnar efter att höra att något är på gång. Då skäller bocken till bakom ryggen på mig arg som ett bi, jag hinner precis se baken på han när han försvinner upp över kanten. Faktum är jag var helt oförberedd och hade jag inte varit på muggen innan jag åkte till skogen hade det kunnat gå illa. Jag tror det var den gamle som rundat mig och smugit upp bakom ryggen på mig. Å andra sidan man blir inte en gammelbock om man är oförsiktig.

Jag har varit med om detta för och tycker det är lika kul varje gång. Spännande och kul jaktupplevelse på djurens villkor.

Nu är det bara sex veckor kvar till den riktiga jakten börjar, känner mig lite som ett barn som väntar på tomten.

Snart är det hundjakt!